Träda?

God kväll!

För ett litet tag sedan blev jag erbjuden att skriva för Genusdebatten som ordinarie skribent, ett uppdrag jag inte kunde låta bli att ta på mig! Som en följd vet jag inte hur ofta jag kommer att uppdatera den här bloggen, då jag har en krypande känsla av att ni som lyckas leta er hit till min avlägsna vrå redan är stammisar där. Kanhända slänger jag upp kortare och mer ogenomtänkta tankar och funderingar här tillsvidare.

I vilket fall, leta er vidare till Genusdebatten om ni vill höra mer om vad jag har att säga!

Annonser

Humor

Hallå!

Jag satt just och tänkte att det var dags för lite humor, så jag gjorde en kort serie-stripp. Den är väl kanske inte heltäckande och ger förmodligen inte en helt rättvis bild av historien, men så får man göra om man vill skratta lite.

strukturer

P.S.

Missa inte senaste avsnittet av Danmarks Röst, där Dolf och Erik ifrån Genusdebatten medverkar!

D.S.

P.P.S

OK, ett tillägg flera dagar efter publicering, för att lägga till en länk till JBs blogg. Jag tycker att den passade så bra in i det här lilla inlägget med temat ”humor”. JB är rolig!

D.D.S

Feminism och fossila bränslen

Hallå igen och välkomna.


Låt oss fundera en stund på sambandet mellan fossila bränslen och kvinnokampen.


Yin_Yang_artLite förenklat kan vi säga att det finns två produktionssfärer, där den ena är vad vi brukar associera med produktion, nämligen produktionen av varor och tjänster som fördelas i samhället genom försäljning på marknaden. Den andra är produktionen av nästa generation, där nya människor blir till genom graviditet och omsorg. Dessa produktionssfärer kan inte existera utan varandra och förr i världen delades ansvaret för dessa sfärer mellan könen på grund av könens respektive biologiska begränsningar.


ångmaskin För ungefär två hundra år sedan inleddes en mycket intressant ekonomisk omställning där introduktionen av fossila bränslen i kombination med maskiner drastiskt förändrade produktionsmedlen inom båda sfärer. Inom produktionen ersattes muskelkraft i stigande grad med kraften ifrån traktorer, gödningsmedel, CNC-maskiner, bilar och så vidare. diskmaskinAutomatiseringen inom ”människoproduktionen” dröjde lite längre, eftersom den processen är svårare att automatisera på ett vettigt sätt. När elektriciteten slog igenom uppfanns dock en rad verktyg som radikalt förändrade även den produktionen. Till exempel rinnande varmt och kallt vatten, el- och gasspisar, dammsugare, hushållsassistenter, tvättmaskiner och torktumlare, för att nämna några. Därtill kommer konsumtionsvaror ifrån produktionen, såsom engångsblöjor, hushållspapper och så vidare.


Hela den utvecklingen byggde på billig energi utvunnen ur fossila bränslen och ledde till att dom begränsningar som tidigare hållit kvinnor ifrån storskalig inblandning i produktionen övervanns, samtidigt som automatiseringen i hemmet frigjorde många av dom arbetstimmar kvinnor annars investerat i hemmet.


kolkraftverk


Plötsligt uppstod i samhället en stor tillgång på outnyttjad arbetskraft som dessutom kunde investeras i produktion, varpå tidigare könsuppdelning löstes upp och en ny norm infördes på bred front. Med könssegregeringen i produktionen i upplösningstillstånd krävdes också en upplösning av den rättsliga och sociala könssegregeringen. Dom som stod för artikuleringen av dom kraven vad första vågens feminister, suffragetterna.


Med detta i åtanke blir det absurt att påstå att kvinnors ”frigörelse” från produktionen av nästa generation helt är feminismens verk. Det är produktionsmedlen som möjliggör (och begränsar) vilken kultur och vilka normer som kan råda. Att det är män och våra vanor som skadar miljön blir lika löjligt, det är vår konsumtionsekonomi och vår ekonomis beroende av fossila bränslen som är skadlig. Det vill säga, samma ekonomi som suddat ut könssegregeringen inom produktionen.


Feminismens landvinningar” är beroende av dom fossila bränslen och dom maskiner som utvecklades av män för att försörja kvinnor.


Låt oss därför hoppas att vi kan finna en realistisk ersättare och det helst innan vi blir tvungna att återinföra muskelkraft som produktionens energikälla, för i det läget kommer könssegregeringen av nödvändighet att återinföras. Mitt hopp är att vi kan lösa det problemet samtidigt som vi inser att bara för att det är möjligt och tillåtet att ta på sig vilken roll man vill, så betyder det inte att viljan att ta olika roller kommer att sprida sig jämt över populationen.


För att driva en hållbar jämställdhetspolitik behövs en storsatsning på nya energikällor. Hade MP ”bara” släppt den feministiska anti-jämställdhetspolitiken hade dom kunnat driva politiken för tvåtusentalet.


Här kommer inlägget i videoformat, för den som är intresserad.


Spana även in Ninnis senaste inlägg på GenusDebatten!


Dagens låt är ifrån ett nytt favoritband, Bourbon Boys!


Jag är inte feminist

…men inte av den anledningen som Frida verkar tro.

God kväll.

Tidigare idag läste jag ett inlägg på FI Kronobergs blogg, skrivet av signaturen Frida RS. Frida lyckas sätta fingret på ett riktigt allvarligt problem som jag hemskt gärna skulle lösa. Faktum är att jag redan försöker, genom att skriva den här bloggen.

Frida motiverar ett förslag om feministisk ”utbildning” i förskolan med följande:

För att folk som uttalar sig högljutt och stoltserar med att vara antifeminister, är så fruktansvärt dåligt pålästa och faktiskt inte har någon större aning om vad fan de pratar om.”

Det Frida, helt riktigt, identifierar som bristfällig kunskap om feminismen, är missuppfattningen att feminister är ute efter att inte raka sig under armarna, rapa och så vidare. Feminism handlar inte om att motivera ett udda utseende. Feminism är inte en subkultur för kvinnor med bristfällig hygien. (Nu är inte givna exempel fråga om bristfällig hygien i sig, men det är den generella uppfattningen jag tror att Frida avser.)

Det finns feminister som väljer att ta över alla stereotypa mansnormer, såsom att låta bli att raka sig, sitta bredbent, rapa öppet och högt, etc. (Notera att jag tycker att det här med att bryta normer är helt fantastiskt, men problemet ligger i att alla tror att om en är feminist så måste en ha hår under armarna, vilket inte stämmer. Däremot står en som feminist för att alla som VILL ha hår under armarna ska få ha det, och den som vill raka sig ska få göra det.)”

Som (i stort sett) alla aktiva icke-feministiska bloggare som jag läst och alla icke-feministiska aktivister och debattörer vet, så är det inte det som är problemet. Faktum är att hur andra människor väljer att frisera sig, klä sig och ventilera mag- och tarmsystemet inte är mitt problem, med vissa undantag och begränsningar för ventilationen.

Problemet är att, för att citera Karen Straughan:

Well, one of the reasons I’m an anti feminist, is because everything that I read that comes from feminists is backwards, it’s wrong, it’s upside down. And I just want to clarify, that I don’t consider feminism to be a movement for equality. I don’t consider it to be a goal, or, you know, a set of goals. I consider it to be a set of hypotheses – not even theories. Right. Hypotheses that are unfalsifiable. That are as predictive of what is going to happen, as a coin-toss”

Problemet som vi som debatterar ämnet har med feminismen är inte det uttalade målet om jämställdhet. Vårat problem är inte att kvinnor i vår omgivning ”blir fula”, eller något motsvarande banalt nonsens som inte har med oss att göra. Vi anser att det feministiska tankegodset, det vill säga den feministiska omvärldsuppfattningen, inte stämmer överens med verkligheten. När en människa föreslår en åtgärd för att lösa ett problem så bygger det på ett antal antaganden. Att något är sant, att detta är oönskat, samt att den föreslagna lösningen (som bygger på att ett antal andra antaganden stämmer) kommer att råda bot på det man antagit varit sant och menar är oönskat.

Det är i alla dessa att som icke- och anti-feministers uppfattning skiljer sig ifrån feministers. Målet ”jämställdhet” skriver vi under på. Istället är det vad feminister anser är jämställt, hur feminister anser att världen ser ut, varför feminister menar den ser ut som den gör och vad feminister föreslår för reformer som är problemet.

Problemet är (lite kortfattat och med exempel på motargument):

Att feminismen menar att nivån av jämställdhet i ett samhälle kan mätas i procentuell närvaro i olika sektorer

Att feminismen utgår ifrån 1700-talsidén om att människans psyke är frikopplat ifrån det sexuellt dimorfa organet där processen äger rum

Att feminismen antar att samhället är skapat av män, för män, på kvinnors bekostnad

Att feminismen anser att män behöver omskolas, gärna innan dom är gamla nog för att ha utvecklat sitt kritiska tänkande

Jag anser alltså, i likhet med Frida, att det är ett problem när folk inte förstår vad feminism är. Utan kunskap om vad som är feminism så kan inte ideologin bemötas och utan förståelse för genus hänfaller man lätt till reptilhjärnans emotionella tankefälla – traditionalismen.

På samma sätt är det viktigt för debatten att feminister begriper att vår kritik inte handlar om någon upplevd ”rätt” att få spana in vältränade rumpor i yogabyxor.

Läs gärna även:

En knuff för jämställdhet

F!:s fejkade opinion (men låt oss nöja oss med att det är nåt lurt och inte fälla utan bevis)

#icmi @ genusdebatten

Feministiskt Ickeförsvar

Glad sommar på er!

Det har pratats en del försvarspolitik under den senaste tiden, vilket kanske inte är så konstigt med hänsyn till den säkerhetspolitiska situationen i östra Europa. Under den senaste veckan har även uppstickarpartiet FI tagit ton och argumenterat för sin uppfattning att Sverige inte behöver kunna försvara sig emot yttre hot. Jag ska ärligt säga att jag inte lusläst hela debatten, men ett visst försvarsintresse när jag ju. Därför tänkte jag slå ett slag i saken och bemöta FIs senaste debattartikel. Ett mer försvarsinriktat svar har redan publicerats som gästinlägg hos Wisemans Wisdoms, en blogg som jag rekommenderar för den försvarsintresserade.

 

Katerin Mendez från FI skrev som sagt en debattartikel på Nyheter24 igår (140625) där hon förklarar FIs ställningstagande i försvarsfrågan. Den är en ganska kort sak så ta er tid att läsa den, jag kommer här att skriva som om ni redan läst den.

 

Deras argument är alltså:

  1. Krig kommer inte att ske mellan nationer i vårt närområde, på grund av ekonomiskt beroende länderna emellan.

  2. Det bedrivs ett internationellt krig mot kvinnor.

  3. Därför bör säkerhetspolitiken byta inriktning från att handla om försvar från yttre hot och istället handla om polisiärt arbete och kulturell omskolning av män.

I korthet skriver Mendez att FI inte ser det som troligt att konflikt mellan nationer kommer att ske i vår närmaste omvärld. Istället menar hon att säkerhetsbegreppet ”utvidgats” till att handla om individers trygghet i sina respektive samhällen, snarare än samhällens säkerhet sinsemellan. Vad FI inte verkar förstå så står det inte i motsättning till varandra, eftersom konflikter utgör den yttersta konkurrensen mellan olika samhällen. Kriget är politikens yttersta vapen. Vill vi inte bli styrda av andra politiker än dom vi själva valt måste vi ha förmågan att med vapenmakt försvara vårt samhälles integritet. Det gäller även om dom politiker vi valt kommer ifrån FI.

 

FI föreslår att vi ska reducera vår försvarsförmåga till förmån för våldsförebyggande arbete och ”positiv samhällsutveckling”. Det preciseras inte i artikeln exakt vad som skulle utgöra en ”positiv samhällsutveckling” eller vad för ”våldsförebyggande arbete” FI vill driva, men det vet vi ju redan. Det är ju oss onda män det är fel på, så samhällsutvecklingen måste bli mer feministisk och våld förebyggs genom att tvinga oss till omskolning. Det lär bli fråga om just någon form av tvång, vilket ju som bekant är våld, om ej nödvändigtvis fysiskt.

 

Det är djupt obehagligt att FI försöker sätta agendan i säkerhetspolitiken, genom att göra ”mäns våld mot kvinnor” till en säkerhetspolitisk fråga och försvarsförmågan till en ickefråga. Vill det sig riktigt illa så lyckas dom att sno åt sig även den här frågan, så att alla som vill att vi ska kunna försvara oss blir kvinnohatare. En sådan sak skulle ju vara typiskt svenskt i händelse av Peak Oil eller global uppvärmning, något som mycket väl skulle kunna leda till politiska konflikter om resurser i vårt närområde. Vi har liksom en historia att alltid nedrusta precis innan storkonflikter.

 

Mendez rabblar upp en massa saker som att fler kvinnor dött i ”kriget mot kvinnor” än vad som dött i krig under 1900-talet. Finns det någon som vet vad hon snackar om? Vad räknar hon som ett offer för ”kriget mot kvinnor” egentligen? Det skulle inte förvåna mig ett dugg om dom räknar samtliga kvinnor som dött alls, eftersom patriarkatet. Detta trots att män lever kortare liv än kvinnor. Wow, vi män måste vara riktigt urusla på att kriga.

Ärligt talat så tror jag helt enkelt att FI ser försvarsbudgeten som ett kassavalv där Gudrun i falsk Robbin Hood-stil bryter sig in och tar från dom onda männen och ger ”tillbaka” till den goda feministiska rörelsen.

Lede FI har talat.

(Kunde inte låta bli)

Hela artikeln bygger såklart på FIs syn på män, maskulinitet, strukturer, patriarkat och resten av alltihopa, men jag är för matt för att orka dra hela den biten igen.

Låt dagens låt bli en påminnelse för dom som tror att en förmåga att stå emot politiska påtryckningar utifrån är onödig.

 

Här kommer Sabaton med låten Talvisota.

Fascistisk manlighet och hotnarrativet

Trevlig helg på er!

Jag har arbetat en hel del det senaste, så tyvärr tog det mig några dagar att reagera på vad Ann Heberlein skrev i DN den 26e.

I korthet kan man beskriva hennes text som en beskrivning av fascismen som maskulin, där den starke har rätt över den svage. Hon citerar Nietzsche och skriver att det är ”omanligt att ömka andra och tycka synd om de svaga”. Därefter använder hon den beskrivningen för att upphöja F! till fascismens motpol.

Innan jag drar igång vill jag bara nämna att jag inte är en expert på fascism, men det är inte där jag vill lägga tyngdpunkten heller.

Jag är beredd att till del instämma i hennes beskrivning av fascismen. Det är en ideologi där grupper och individer tar sig rätt över dom som är svagare. Som ideologi hyllar den dock enligt min erfarenhet både manlighet och kvinnlighet, fast håller samtidigt könen starkt separerade.

I hennes text utläser jag främst två huvudargument som hon vill framföra. Det första blir som mest tydligt när det ställs bredvid det andra.

1. Den fascistiska ideologin är politiserad manlighet, där den starke har rätt över den svage och där inget utrymme finns för omtanke om andra.

tumblr_m324rtT2Ub1rqq1iao1_500Att det skulle vara manligt att skita i dom som är svaga och i behov av hjälp är nog den värsta lögnen jag hört på länge.

Tvärt emot vad Ann skriver så är den centrala biten i manlighet villighet till självuppoffring till fördel för dom svaga. Styrka hyllas i den grad som den används för att försvara andra. Det är alltså inte styrka i sig som gör en man manlig i andra mäns ögon, det är hur han använder den styrka han har. Visst kan styrka i sig ses som en positiv egenskap, eftersom den ger mannen stor potential till goda gärningar, men den upphör att vara mannen till fördel i andra mäns ögon samma sekund som den används fel. Nästa gång du ser en man hyllas som manlig, se efter om han hyllas för sin styrka eller om han hyllas för hur han använder den.

På samma sätt som det ses som manligt att hjälpa andra ses det också som ett misslyckande att vara i behov av rent altruistisk hjälp. (Den reciproka altruismen i en vänskaplig relation är något annat). Vi gillar helt enkelt inte att vara andra till last och vi gillar verkligen inte att behöva lägga ner massa energi på att hjälpa någon som inte kan hjälpa oss när vi behöver det, men vi gör det ändå.

Nu kan det tänkas att Ann har fått någon alldeles fantastisk utbildning i fascism, men när jag studerade på högstadiet fick vi veta att exempelvis nazisterna i Tyskland lyckades knyta frustrerade män till sig genom att beskriva  judar som en grupp människor som använde sin (ekonomiska) styrka för att sko sig på andra. Tyvärr lyckades dom lura en stor del av befolkningen och fick i det arbetet hjälp av urgamla myter och vanföreställningar om judar och judendom, men min poäng är att dom aldrig kunnat knyta till sig andra än rent psykopatiska män utan att först ha spunnit ett så kallat hotnarrativ (eng ”threat narrative”). För att få ickepsykopatiska män att ansluta sig till rörelsen var man tvungen att utmåla ”kampen” som en kamp mot starka förtryckare som använde sin styrka för att sko sig själva på andras bekostnad.

Ett hotnarrativ är när en person eller en grupp av personer (sagesmannen) reducerar allmänhetens uppfattning om målgruppens sårbarhet och samtidigt höjer allmänhetens uppfattning om målgruppens styrka, agens och illvilja emot sagesmannen. Samtidigt reducerar sagesmannen allmänhetens uppfattning om sin egen styrka, agens och illvilja emot målgruppen och höjer allmänhetens uppfattning om sin egen sårbarhet.

Såhär går det till.

Hyperagens: Målgruppens agens höjs över sagesmannes agens. Målgruppens våld mot sagesmannen beskrivs som fruktansvärt, systematiskt och är ett naturligt uttryck av målgruppens inneboende egenskaper.

Hypoagens: Sagesmannes utsatthet för målgruppen understryks så ofta det går. Sagesmannens våld mot målgruppen sopas under mattan som varande den svages motstånd mot den starke. Den starka målgruppen är ju så stark att den svage sagesmannens våld knappast kan skada målgruppen, varvid det ofta beskrivs i humoristiska ordalag. Budskapet blir att målgruppen inte upplever våld och smärta på samma sätt som sagesmannen.

Borgifikation: Målgruppen antas (i princip) ha en svärmmentalitet, där en individs illgärningar beskrivs som hela målgruppens illgärning. Målgruppen har en långt gången konspiration emot sagesmannen, där hela målgruppen agerar koordinerat för att behålla sin makt över sagesmannen. Om en individ i målgruppen har stora tillgångar, så beskrivs hela målgruppen som ägare av tillgångarna.

Avhumanisering: Målgruppen beskrivs gärna som ociviliserad och oförmögen att göra någonting rätt utan sagesmannens goda inflytande. Målgruppen styrs av instinkt, lust och djuriska drifter, i kontrast till sagesmannes civiliserade rationalitet. Målgruppen utmålas som byfånen som alla ska skratta åt.

Tillskrivande av värde: Målgruppens värde kommer ur målgruppens handlingar. Individer ur målgruppen tillskrivs värde om dom själva producerar värde åt sagesmannen. Sagesmannen å andra sidan har ett medfött värde, oberoende av sagesmannens handlingar. Sagesmannens goda handlingar är medfödda kvaliteter, målgruppens goda handlingar är sagesmannens goda inflytande.

Hat: Målgruppen uppges hata sagesmannen, helt utan god anledning och oberoende av sagesmannens gärningar gentemot målgruppen. Sagesmannen är helt besatt av detta upplevda hat och anser att detta hat är en illgärning i sig. Sagesmannes hat gentemot målgruppen är dock förståeligt, rent av rationellt och konstruktivt, med hänsyn till tidigare punkter.

Motstånd mot hotnarrativet: Att påtala sagesmannens försök att spinna ett hotnarrativ gentemot målgruppen utmålas av sagesmannen som målgruppens våld mot sagesmannen. Att kritisera sagesmannens upplevda hotbild upplevs av sagesmannen som ett hot i sig och kan därmed avskrivas.

Detta gör att allmänheten inte visar medlidande eller förståelse för målgruppens utsatthet, svaghet eller smärta, eftersom målgruppen nu associeras med hot. När en man övertygas om hotnarrativets äkthet kommer han att använda sin styrka för att försvara sagesmannen gentemot målgruppen.

Ann identifierar helt riktigt fascismen som en fruktansvärd ideologi, men hon förstår skvatt inget om manlighet.

 

2. Feminism är politiserad kvinnlighet, där omtanke om andra är det centrala budskapet. Sålunda är F! per definition motsatsen till förtryckande ideologier.

Feminismen skiljer sig ifrån fascismen på många punkter, men den stora skillnaden är sagesman och målgrupp.

Hyperagens: Mäns agens höjs till skyarna och mäns våld mot kvinnor anses vara en epidemi. Mäns våld är en inneboende egenskap i manligheten själv, så att beskriva fascism som manlig faller sig helt naturligt. Allt som drabbar en man kan härledas till mannens eget (manliga) agerande.

Hypoagens: Kvinnors utsatthet understryks så ofta det går. Kvinnors våld mot män är den svages försvar mot den starke och används ofta som humoristiska inslag i kulturella verk. Män upplever inte våld på samma sätt som kvinnor; mäns och kvinnors våld är helt väsensskilda. Allt som drabbar en kvinna kan härledas till mäns (manliga) agerande.

Borgifikation: När en man slår en kvinna utövar han sin patriarkala makt, till nytta för alla andra män. Män har en sammansvärjning kallad Patriarkatet, där enskilda individers tillgångar tillskrivs gruppen. Därför är individers våld hela sammansvärjningens ansvar och skulden ligger på hela gruppen och varje individ i gruppen.

Avhumanisering: Män beskrivs som ociviliserade och i behov av kvinnors goda inflytande för att inte hänfalla åt sina djuriska drifter och instinkter. Den typiske mannen utmålas som en blekfet, alkoholiserad, lat, dum, våldsam och en i allmänhet oduglig börda för sin intelligenta, omtänksamma, civiliserade bättre hälft. Män har en omättlig, bestialisk lust, som i kombination med hyperagens, hypoagens och mäns ociviliserade natur leder till en världsomspännande våldtäktskultur.

Tillskrivande av värde: Mäns nytta kommer sig av männens goda handlingar, en man som agerar för kvinnor har ett värde. Män som inte agerar enligt kvinnors vilja utmålas som misslyckade, oönskade och i behov av omskolning. Kvinnor har ett inneboende värde. Kvinnors goda handlingar, omtanke och välvilja är ett uttryck för det feminina, medans mäns goda handlingar är ett uttryck för kvinnors goda inflytande.

Hat: Män hatar kvinnor, helt utan god anledning. Feminister är besatta av detta upplevda hat och anser att det är en illgärning i sig. Kvinnors hat emot män är dock förståeligt, rent av rationellt och konstruktivt.

Motstånd mot hotnarrativet: Att påtala att feminister spinner ett hotnarrativ (eller ens insinuera att enskilda uttalanden om mäns hyperagens, kvinnors hypoagens, borgifikationen eller avhumaniseringen är felaktiva) ses som en attack mot kvinnor och ett uttryck för mäns hat mot kvinnor, varvid kritiken helt enkelt kan avskrivas som utdelad med onda intentioner.

Ann begriper att fascismen är en fruktansvärd ideologi, men hon begriper inte att F! och det feministiska etablissemanget i stort använder sig av samma typ av hotnarrativ för att avhumanisera och idiotförklara män, att tillskriva män agens och illasinnade intentioner samt helgonförklara kvinnor. Vi såg hur det slutade förra gången.

 

Ann hävdar alltså att den fascistiska ideologin är politiserad manlighet, att feminism är politiserad kvinnlighet och därmed att maskulinitet är ondska och femininitet är det goda.

Skulle detta kunna vara anledningen till att feminister alltid vill bunta ihop ickefeminister med högerextremister? För att dom ser högerextremism som manlighet ”fri” från det goda kvinnliga inflytandet och feminin kontroll?

 

Jag ser nu att både Lundell och Susanna redan har skrivit om saken, så ta er gärna en titt där också.

 

Dagens sång:

Åsiktskorridoren

Trevligt att råkas!

Idag hade jag svårt för att bestämma mig för vad jag ville prata om. Först tänkte jag skriva ner mina tankar kring ”åsiktskorridoren” och vad som skulle kunna göras åt den, men sedan lade jag märke till nummer två av Officerstidningen ifrån i år. På framsidan står det:

”Order:

Delta i jämställdhetsarbetet

Sidan 20”

På sidan tjugo läser jag sedan att A9 har en Utvecklingsgrupp-Kvinnor (UG-K) som bland annat arbetar för att lyfta kvinnors karriärer. I artikeln understryker dock regementsförvaltaren att det inte handlar om kvotering.

”Vi vill ha en jämnare könsfördelning, genom hela organisationen och få in fler av det underrepresenterade könet. Men det är alltid kompetensen som styr. Ingen får något bara för att den är kvinna – utan du måste ha kompetensen – och vara kvinna. Kvinnorna själva är väldigt tydliga med att de inte vill ha någon gräddfil, säger han.”

Det hela lämnar mig rent förvirrad, speciellt eftersom artikeln på en och en halv sida inte lyckas beskriva vad tusan UG-K sysslar med, annat än karriärscoachning. Den nämner förvisso att ”samtidigt handlar arbetet på regementet också om att agera i vardagen om någon inte agerar med respekt mot kvinnor, eller andra underrepresenterade grupper”, något som jag i princip inte har något emot om det bara definieras lite tydligare och inte lämnar det hela öppet för ”kränkthet”. Jag har själv träffat kvinnor som, om dom fick sin vilja igenom, hade implementerat en kvinnlig kultur på min arbetsplats. Det som skulle förändras var inte hur männen behandlade kvinnorna, det ”kränkande” var hur vi män umgicks med varandra! ”Usch, ni umgås inte som jag vill!”

Hela artikeln insinuerar att feministisk ideologi ligger i botten för gruppens arbete. Antingen det, eller så är det jag som är överkänslig och cynisk. Tidningen kan läsas här.

Åter till åsiktskorridoren, som ju var det jag egentligen ville prata om. Eller, ptja, så mycket har jag väl inte att säga om den. Den feministiska världsbilden är nästan allena rådande i media idag, men det finns undantag. Undantag som snart resten av media kastar sig över. Det måste verkligen vara tufft att som enskild debattör försöka föra fram sitt budskap där, men jag tror att det förr eller senare är den vägen vi icke-feminister måste gå om vi inte bara vill sitta här på internet och hoppas att korthuset faller av sig självt.

Själv var jag inte med på den tiden då Billing och Ström försökte och jag har inte satt mig in i vad som egentligen hände, men jag kan föreställa mig ungefär hur det gick till. Jag är inte själv intresserad av att sticka ut näsan på det viset och det är inte bara för att jag inte känner mig påläst nog. Det är nog många andra som också känner så, vilket är ett problem, eller ”utmaning” som det heter i Försvaret. Borde vi inte försöka hitta på ett sätt att ta oss an den utmaningen?

Jag fick en (dum?) idé när jag körde bil tidigare idag. Skulle det inte vara enklare att utmana nämnda åsiktskorridor om debattörerna inte stod ensamma? Det borde inte vara omöjligt att samla ihop tillräckligt med föreläsare och deltagare för att hålla någon form av konferens. Har vi uppnått kritisk massa för att kunna skapa en riktig tankesmedja, med fysisk närvaro? En förening eller organisation, kanske hålla en presskonferens? Genusdebatten har redan samlat en del människor, men kanske är det bättre om en sådan organisation är icke-feministisk. Bloggar i all ära, men det behövs mer för att faktiskt påverka, om det är det vi är ute efter.

Det hela kommer såklart att låta pompöst när det kommer ifrån mig, men jag vill slänga ut idén. Jag är inte den mest påläste och jag skulle säkert göra mig själv till åtlöje i en debatt, men det måste gå att hitta något annat för mig att göra, om intresset finns.